- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
18

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och ville alls icke dö. I ett ögonblick var allt, han låtit
henne lida, glömdt och förlåtet. Hon var ju åter i hans
famn. Hon log, där hon låg mot hans bröst.
Dansmusiken hördes igen på afstånd.

»Kom», hviskade hon. »Nu spela de vår vals. Låt
oss gå upp och dansa.»

Och hand i hand sprungo de upp genom parken,
där de daggiga grenarna slogo dem i nacken, bort öfver
de månljusa sandgångarna och in i danssalen. Så snart
de kommit innanför dörren, började de dansa, och de
fortsatte därmed så länge musiken räckte, då hon sjönk ned
på en stol utan att kunna tala.

När hon nu satt här i kupéen och tänkte på denna
afton, undrade hon, om det ändå icke hade varit bäst för
dem båda två, om de den gången hade kaetat sig i
böljorna och slutat sitt lif.

Då och då blossade ännu hans kärlek upp — helst
som häftighet, så att han kunde ställa till en scen. Han
behöfde starka saker, något som ruskade upp honom, spände
hans nerver och satte hans blod i hastigare omlopp. Men
mellan dessa häftiga utbrott blef han mer och mer slapp.
Också hon började se på honom med mera främmande,
kritiska ögon. Hade också lian fel? — Ack, han hade
så många!

Första gången hon i hög grad kände sig stött öfver
något hos honom, var under en ridtur, som de gjorde
tillsammans.

Han hade lånat ridstöflar och ridspö af en annan ung
herre, emedan han själf inga hade med sig. Medan de
redo framåt vägen, hade han mycket brådt med att
alltjämt slå blomhufvudena af tistlarna vid landsvägen. Det
syntes intressera honom i hög grad, ty han hade på länge icke
sagt ett ord till henne, så upptagen var han af denna
halshuggning. Det yrde kring honom af taggiga stjälkar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/2/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free