- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
39

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Med andra ord, det är bara tatuering af huden, som
du önskar till dina byggnader», sade målaren och brast
ut i ett högt skratt.

»Jag vill ha allt, som verkar direkt», svarade
arkitekten lugnt. »Jag vill inte ha en handling. Jag vill
ha färger och linier och ett uttryck. Jag vill nu inte
ens tala om dessa ohyggliga, stora illustrationstaflor, som
framställa en eller annan batalj eller ett fredsslut, som man
inte alls skulle kunna förstå utan skriftlig upplysning,
eller kanske små miniatyrteckningar under med
numrerade hufvud af de respektive storheterna, som man sedan
skall leta upp som på en karta! Men i det hela taget,

— ju mindre handling dess bättre. Jag vill ha lugn,
ett innehållsrikt lugn, som aldrig tröttar.»

»Men låter en förbli i ett dåsigt välbehag», inföll
målaren.

»Ar du af den åsikten, att bara yttre handlingar
uttrycka någonting och sätta ens fantasi och känsla i
rörelse?» sade arkitekten. »Min erfarenhet är den, att
blotta uttrycket i en figur eller ett ansikte verkar
starkast af allt och på de mest olika sätt. Jag försäkrar
dig, att jag har sett målade figurer, som uttryckte en
sådan upphöjd godhet, en sådan storhet i smärtan, att
mina knän darrat därvid. Och jag har sett andra, just
så där målade på en vägg», han slog åter på väggen,
»målade med sådan charme och färg och en sådan
rikedom i rörelserna, att man gladde sig att lefva, när man
såg på dem.»

»Nå, porträtt då?» frågade målaren.

»Ja, det tror jag!» svarade arkitekten. »Jag minns så
många porträtt, både vackra och riktigt uppfriskande
fula fysionomier, att jag tänker på dem som på en hel
mängd frånvarande vänner. Först och främst skulle
jag råda folk att omge sig med porträtt af dem de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/2/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free