Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som voro utskrifna från lasarettet, att följa kamraterna,
och ett sådant hederstecken drog alltid ett dubbelt
antal kransar till sig, en sårad krigare begrofs nästan af
blomsterregnet.
Ständigt, oupphörligt ljödo hurraropen, och så —
»Den tappre Landsoldat».
Soldaterna sjöngo den, medan de dammiga och
trötta gingo de sista stegen för att sedan hvila. Alla
människor i fönstren, i portarna, på gator och torg sjöngo
den. Hvartenda litet barn kunde sjunga: »Den tappre
Landsoldat», ja, jag är säker på att till och med de
svartklädda människor, som visste, att de icke hade vare
sig någon son eller man att vänta på, kunde sjunga
med: »Og hvis jeg ikke falder, kommer jeg nok hjem
igjen!»
Musiken spelade den, och knappt hade tonerna från
en musikkår gått förbi, förrän redan tonerna från den
nästa ljödo på tvären in i melodien:
»Om Dannebrog jeg ved,
det faldt fra Himlen ned,
ja, det faldt fra Himlen ned!»
Och alla människor, stora och små stämde in:
»Og det har Tydsken haanet og trampet under Fod,
nej dcrtill er vor Fane for gammel og for god,
og derfor vil jeg slaas
som tapper Landsoldat!
Hurra! H urra! Hurra! >
Och så fortforo hurraropen, ständigt upprepade af
nya trupper, som ryckte fram. Vi ropade utan att draga
andan, jag vet icke huru många timmar. Vi hade endast
att gripa i blomsterkorgarna och kasta ned allt hvad vi
fingo tag i, och det var en fröjd, när det utkastade icke
bara föll på gatan utan träffade något soldat i hufvudet
eller fastnade på hans ränsel eller bajonett. Månget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
