- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
61

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liten här, mot sina mäktiga öfvermän, den fara, de hade
trotsat, den dyrköpta seger, de vunnit. Vi anade
icke, hvad det ville säga att, liksom de, ha lefvat med
döden till följeslagare dag och natt, så länge till dess
det slutligen icke blef något upprörande eller
ovän-tadt att se sin bäste vän sårad utan att kunna hjälpa
honom eller död utan att kunna följa honom. Vi hörde
icke dånet af de ändlösa gevärssalfvorna och åskan af de
mördande kanonerna, som alla dessa trofasta krigare hade
haft till daglig musik under så många månader.

Hade vi riktigt förstått allt detta, så hade vi knappt
förundrat oss, att soldaterna icke kunde se så hänryckta
ut som vi, som endast sutto och ropade hurra. Vi barn
hörde blott musiken och sågo blomsterregnet, och hären
passerade fortfarande genom staden under ett aldrig
upphörande blomsterregn. Hela luften var uppfylld af
flygande buketter, flaggor och kransar. Soldaterna hade
kransar på hufvudet, om halsen, öfver skuldrorna.
Somliga hade fått en tre, fyra kransar om halsen, ända
upp till hakan, så att de knappt kunde andas. Man
kastade utan mål i luften. Hvem det än föll på, var
det ju en af dem, aom räddat fäderneslandet. I alla
böss-pipor voro blommor och grenar instuckna, i bantleren
och uniformerna stucko små röda flaggor fram.
Office-rame8 hästar voro öfversållade med blommor, som
ryttaren hade anbragt öfverallt för att kunna behålla dem.
Där någon af de kommenderande eller af menige man
visste sig ha någon släkting eller vän, som de kände,
hälsade de upp, officerarne genom att höja sabeln,
soldaterna genom att vifta med mössorna. Då blef det ett
plötsligt, förtroligt hurrarop mellan dem där nere och dem
där uppe i ett fönster, — och så vidare framåt!

Många af de lätt sårade gingo med i leden. Ett
förband om en arm eller en panna hindrade icke dem,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/2/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free