Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under dansen.
»|^|äg, ött du inte menar det! — Inte sant, du menar
det inte?»
Han såg spändt på henne med sina stora, gråa ögon.
Det var ett par farliga ögon, gråblåo, med svarta
ögonhår, ett par ögon, som kunde uttrycka så mycken smärta
och bönfalla så ömt.
Hon sänkte sina ögon för denna blick, men hon sade
ingenting och rörde sig icke.
Han lade handen på hennes arm och tryckte den
hårdt, men det föreföll honom, som om han vidrört en
liflös sak, ty icke den minsta rörelse, hvarken al*
till-möteskommande eller ovilja, besvarade hans häftiga
tryckning. Den hvita armen låg där på den gula
sidenkläd-ningen så stilla och känslolös, som om den varit huggen
i marmor.
»Du menar det inte», sade han igen. »Det är inte
du själf, som tydligt och klart har sagt mig här, att det
är förbi med din kärlek.»
Hon lyfte på ögonlocken och såg lugnt på honom.
»Du vet mycket väl», svarade hon, »att jag aldrig
skulle säga det, om jag inte menade det. Du ser, jag
är inte häftig eller upprörd.»
»Nej, det skall Gud veta», utbrast han. »Du är kall
som snö, och det är efter moget öfvervägande, som du
här säger, att det är slut oss emellan?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
