- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
80

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Du kan verkligen göra en människa rent galen»,
sade han och sprang upp. »Jag är rädd för att hela min
tro på kvinnans stora anlag börjar vackla. Du vet själf,
hvilken ifrig förkämpe jag varit för kvinnofrågan, men
jag vet verkligen inte, om jag har rätt att tro så mycket
godt om dem, när jag ser, att en sådan som du, så
be-gåfvad och så god, kan vara så bornerad.»

»Nej, vi ha vår moral för oss själfva, som du vet»,
svarade hon.

»Ja, och en moral, som jag aldrig kunnat nog
beundra och nog ifrigt anbefalla männen till efterföljd.»

»Och så har du själf en älskarinna», sade hon.

Han blef stående på golfvet, där han gått upp och
ned, med händerna i fickorna. Han vardt på en gång
hvit i ansiktet och gick fram emot henne med långa steg.
Hon sänkte ögonen och satt och såg orörlig på sin
solfjäder; men då han kommit henne helt nära, slog han
till hennes haka så att den lyfte sig. Hans tänder voro
sammanbitna, och ögonen lyste i det bleka ansiktet.

»Jaså, det var det», framstötte han sakta, och så
började han igen gå upp och ned.

Hon satt en stund alldeles orörlig.

»Nej du», sade hon till sist, »det var inte det! Jag
har vetat det länge. Jag har vetat det i tre år och tre
månader, och jag tillstår, att när jag först fick veta det,
hade det så när gjort mig galen. Jag är ju inte bättre
än alla andra kvinnor, och det finns en grad af otrohet,
som vi alltid ha svårt att bära. Jag ville först aldrig se
dig mera, jag ville aldrig gifta mig. Jag ville inte ha
något slags vänskapligt umgänge med någon man. Jag
visste förut alldeles ingenting om till hvilken grad en
man kan föra ett dubbelt lif.»

»Och du har aldrig talat till mig därom», inföll han.
Han hade kastat sig ned på den andra sidan af soffan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/2/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free