- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
88

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Plötsligt rasslar det i löfvet; — långt inifrån
skogsdjupet utstöter en fågel ett par klagande toner, en
natt-skärra flyger hastigt som ett minne öfver ens hufvud, —
men strax därefter är allt ännu mera stilla än förut.

Allt dagens jäktande ligger så långt borta, det förefaller
en så obetydligt och öfverflödigt. Dagen sprider allting
i oändliga små detaljer, natten samlar allt i stora,
väsentliga massor och kastar en mystisk slöja däröfver. Man
lyssnar till denna tystnad, som man lyssnar till musik.

Kring ens panna och kinder, kring ens skuldror och
armar faller denna mjuka, svala, lätta luft som en
hälsning från ett obekant, hemlighetsfullt land, fullt af under,
som i denna stillhet komma en nära.

I denna halfljusa, doftande natt glömmer man sig själf,
sin glädje och smärta; man uppgår i saligheten af att
smälta in som en ton i det stora, dämpade ackord, som
fyller himmeln och jorden omkring en.

Mer och mer mörknar himmeln öfver skogarna i ett
drömmande, dunkelt blått, — och där uppe synes
plötsligt en stor, orörlig stjärna, — en enda, som tyckes vara
helt nära jorden.

Hvad är dess namn? Hvad är det för en
hemlighetsfull stjärna, som är den enda jorden har inbjudit till
sin tystnad, den enda, som tyckes ha skilt sig* från
himmelns fjärran för att se in i jordens natt? Ar det
kärlekens stjärna? Den, som vi alla söka med utbredda
armar, och som dock icke tillhör jorden?–––––––—

Den svarar icke. Ingenting svarar. Allting hvilar
i en begrundande, väntande tystnad.

Kanske är just detta lyckan; det oupphinneliga, det
oförståeliga, som dagen glömmer, och som blott natten
drömmande hviskar om?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/2/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free