- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
99

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

seende. Det är nästan alltid högt i taket i de fattigas
hus, och genom dörren, som står öppen till terrassen
utanför, kommer ständigt frisk luft.

Och dessa små terrasser skulle mången rik man hos
oss kunna afundas dem. Vinrankorna slingra sig i
fantastiska rankor däröfver, och blommorna svälla fram i
lifskraftigt öfverflöd ur minsta lilla kruka man unnar dem.

Terrassen utanför det rum, där jag nu kom in,
liknade alla andra af samma slag. öfver dörren och öfver
spjälorna, som voro utspända öfver terrassen, klängde sig
vinrankorna tätt och läto solljuset sila ned mellan det
stora, friska löfvet. Bären voro ännu helt små och gröna,
men man såg, huru många drufklasar det skulle bli till
hösten. Uppe vid kanten af bröstvärnet stodo ett par
stora blomsterkrukor, af dessa som äro smala nedåt och
vidga sig upptill. Jag tror, att milliontals nejlikor
böljade fram ur dessa krukor och ut öfver muren. Och
där bredvid stod en hög nerium, också öfversållad med
mandeldoftande, röda blommor.

1 dörren till denna terrass stod Giovannis mor. Hon
hade gått ut, då hon hörde oss komma i trappan.

»Mor», sade pojken, »här är en främmande dam, en
resande, som jag har visat vägen. Hon skall ner till
staden, men hon är så trött, att hon ber att få sitta och
hvila sig här.»

Giovannis mor gjorde en liten böjning på hufvudet,
en knapp liten hälsning, och hon såg på mig med en

undersökande, misstänksam blick.

»Engelska?» frågade hon.

»Nej, mycket längre norr ifrån», svarade jag. »Från
ett land, där det är vinter halfva året om. Ni känner

det inte. Sverige heter detl»

»Ah!» — Hon såg åter på mig, länge och forskande,
men denna gång vänligare än förut. Det tycktes ha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/2/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free