Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fortunata talade mycket, och ledsagade sitt tal med
många bestämda gester. Jag förstod af det hela, att
kamraten ville ha Giovanni ut med sig men att modern
hade sina betänkligheter öfver att de hade bössan med
sig. Giovanni såg både olycklig och förnärmad ut. Han
drog upp de fina ögonbrynen under håret, hängde med
nnderläppen och kastade öfverlägsna och förebrående
blickar på sin mor, i det han gjorde sina invändningar i
en ynklig, beklagande tor^.
Till sist måtte han dock ha lyckats öfvertala henne,
ty hon slog honom på axeln och sade: »Gå då!» och
därpå vände hon sig till mig och sade på ren italienska :
»Han ger sig ingen ro, förrän han får det, som han
vill!»
Så snart Giovanni hade fått moderns tillåtelse,
förändrades hans ansikte och hans röst i ett ögonblick.
Han log ofantligt belåten och skyndade sig af alla
krafter på sina bara fötter nedför trappan, hvarifrån vi hade
kommit.
Då han gick ut ur dörren, såg jag, att hon hastigt
gjorde korstecknet öfver honom.
»Säger du inte ens adjö till signoran», ropade
Fortunata i en förebrående ton efter honom.
»Adjö! Adjö!» sade han och slet af sin trasiga
halmhatt, hvari hans ljusa lockar hängde fast.
Jag hade gått bort i dörren för att nicka till honom.
Han stannade då plötsligt, pekade in mot rummet, där
modem var, och lade fingret på munnen med en
högtidlig min. — Jag förstod honom. Jag fick icke tala
till modern om hans soldatplaner.
Ett ögonblick därefter såg jag honom skynda sig
bort utefter vägen vid kamratens sida och försvinna
bakom den första krökningen.
»Hvart gå de?» frågade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
