- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
102

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Har ni också barn?» frågade hon efter en paus. Hon
hade först kastat en flyktig blick på min hand, för att
se om den bar vigselringen.

Då jag berättade henne, att jag hade flera stycken,
blef hela hennes väsen med ens förändradt. Det var, som
om hon plötsligt insåg, att vi nu kunde förstå hvarandra
på ett annat, långt bättre sätt.

Hon frågade mig lifligt om deras namn och ålder,
och sade därpå:

»Att ni kunde resa från dem! Ingen makt på jorden
skulle förmå mig att resa från Giovanni, om också bara
på en vecka!»

Det knakade i körsbärsträdet och Giovanni kom
hasande nedför stammen med den fulla korgen. Han räckte
sin mor den men tog i detsamma en handfull af de
öfversta bären och räckte emot henne med ett frågande:
».Får jag?» Hon gjorde ett kast med hufvudet. som ville hon
säga: »Du tänker då alltid först på dig själf — men låt gå!»

I detsamma ljöd en gäll hvissling ute på vägen. Ett
stycke utanför muren stod en pojke, något större än
Giovanni. Han hade endast ett par trasiga byxor och en
skjorta på sig, på hufvudet satt en gammal soldatmössa,
och han höll ett gevär öfver axeln.

»Ah, Antonio!» ropade Giovanni och sprang ut på
terrassen.

Gossen ute på vägen ropade något, och Giovanni
svarade. Men de talade någon dialekt, så att jag icke
förstod ett ord af hvad de sade. Emellertid vände sig
Giovanni till sin mor, som om han bad om hennes
till-låtelse till något, och hon gjorde tydligen invändningar.
Samtalet mellan dem blef ganska lifligt, och hon gick ut
på terrassen och började samtala med gossen på vägen.
De ropade högt till hvarandra, och Giovanni stod bredvid
och gjorde sina inkast.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/2/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free