- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
117

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jande blick uppåt — »hur mycket mer skola icke de
komma i den vackraste dräkt de äga, för att icke
misshaga henne.»

»Jaså, det är kläderna, som madonnan ser på»,
svarade bersaglieren. »Då måtte hon sannerligen vara en
mycket världslig dam.»

»Jag ber er, jag ber er, min herre, för er själs
salighet, säg icke sådana hädiska ord.» Prästen sträckte fram
händerna, som om han ville afvärja något ondt.

»Jag vill inte säga något illa om madonnan!» sade
officeren. »Kan hon vara till uppbyggelse för stackars
ovetande människor, så vill jag inte alls störa deras tro.
Jag vill bara säga min mening här till gamla erfarna
personer, och den är, att religionen har spelat ut sin
roll. Den är nu bara ett skal — ett tomt skal, som man
försöker fiffa upp med alla eggelsemedel, för att den
skall behålla sin dragningskraft, liksom man måste ge
gamla svaga personer särskild föda för att hålla lifvet i
dem. Det finns ju ännu åtskilliga oupplysta människor,
som böja sig för kyrkan, men jag påstår, att bland de
upplysta, både lekmän och präster, finns det inte en bland
tusen, som tror på de där gamla amsagorna! De säga
kanske, att de göra det, men om de vore ärliga, skulle
de erkänna, att det är dem alldeles likgiltigt.»

»Ni kan tro mig, om ni vill», sade prästen sakta,
»men om jag skall vara ärlig, måste jag också göra den
bekännelsen, att jag af hela mitt hjärta tror på kyrkans
heliga sanningar och hoppas att i denna tro lefva och
dö.» Han gjorde ett hastigt korstecken och böjde
huf-vudet. Officeren gjorde en rörelse med handen, som om
han ville säga: »Efter behag! Hvar och en har sin smak!»

Det blef en stunds tystnad. Prästen satt stilla och
mumlade sakta mellan läpparna. Det var tydligt, att
han bad. Bersaglieren hade all sin uppmärksamhet fästad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/2/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free