- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
140

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ställe, där han hade bott. Kanske hade han verkligen
varit en landsman till honom? Kanske han en gång
skulle kunna gifva hans släkt och vänner upplysning om
honom. I alla händelser skulle han vilja se, hur det såg
ut, hvarest en ensam människa så länge lefvat allena. —

Längre och längre slingrade sig vägen upp emot
höjderna, tills den stannade vid en platå, där
skogvaktar-huset var beläget.

Det var en öppen, grön plats, där det mörka
trähuset låg med små altaner och utskjutande trappor. En
liten trädgård med inhägnad mot skogen gick
terrass-formigt nedför bergssluttningen, och öfver den hade man
den vidsträcktaste utsikt. Skogar öfver skogar, uppe
och nere, störtade som gröna böljor i ett ofantligt haf
ned från alla höjderna emot dalen.

Granskogen med sina taggiga linier, bok- och
ekskogar med mjuka, böljande konturer aflöste hvarandra,
och därunder låg dalen med floden, som genomskar den
som en slingrande ljusstrimma. Där bakom sträckte sig
slätterna, gröna och fruktbara så långt ögat kunde se,
till dess horisonten begränsandes af en lång rad blåa berg,
icke höga och tandade som bergen i Schweiz utan som
en ny böljerad, som rest sig mot himmeln och blifvit
stående.

Annu hade löfvet de särskilda, personliga färgerna,
som sommarhettan icke hade utjämnat. Ekarna skiftade
i brons, bokarna lyste ljusgröna, askar och alm ar stodo
i mera gråblåa toner. Det var en oändlig färgrikedom
och omväxling, som ännu mera framstod genom de många
brytningarna i striden bland skyarna där uppe. Ett
ögonblick låg allting liksom inhöljdt i en slöja med dämpade
färger, men så lyste det till här och där. En äng sken
gnistrande grön, floden darrade som silfver, stora, dunkla
skuggor lade sig öfver granskogarna, kyrkor och gårdar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/2/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free