Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dörrar och solen mer och mer jagade alla molnen på
flykten.
Den unge mannen, som kommit för att se ’eremitens*
hem, hade gått ut i köket och gifvit sig i samspråk med
värdinnan, som stod vid spiseln och var sysselsatt med
frukosten.
»Jaså, herrn vill se hans rum», sade hon och torkade
händerna, som hon just slagit i tu äggen med, på
förklädet. »Ja, vänta ett ögonblick, så skall jag själf gå
med!»
Hon gaf några order till jungfrun i köket, tog en
nyckel ur nyckelknippan, som hon bar vid skärpet, och
gick framför honom uppför trätrappan, som förde till
husets öfversta rum. Då de kommit upp på en stor
vind med sneda väggar, där det luktade starkt af varmt
trä, öppnade hon en dörr och bad honom stiga in.
»Här bodde min svärfars hyresgäst», sade hon.
»Känner herrn kanske möjligtvis något till honom?»
Den unge mannen upplyste henne om att han icke
visste det allra ringaste om honom men vore intresserad
af allt hvad hon kunde berätta om honom: — han hade
ju varit svensk?
Den feta värdinnan ryckte på axlarna.
»Man säger det; — svensk eller norsk eller rysk,
— nåja, det är väl ungefär detsamma!»
Om honom var för öfrigt icke mycket att berätta.
Han hade varit en fyrtio års man, då han kom till
trakten, hade fäst sig vid detta hus och hyrt det af den
döde skogvaktaren, som själf flyttat till ett annat, längre
in i skogen. Han hade betalat bra för sig, alltid
uppfört sig vänligt och artigt men just aldrig inlåtit sig i
förtroligare samtal med någon. Under de år han bott
där hade han aldrig lämnat stället och aldrig mottagit
besök af någon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
