- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
143

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då han sista gången reste, hade han sagt, att han
skulle komma tillbaka, men han hade aldrig visat si g
vidare.

Här stodo de möbler, han lämnat efter sig. Herrn
såg själf! Det var det enda, som var hans eget! Huseta
öfriga bohag hade han hyrt af ägaren.

Där stod ett litet skrifbord vid fönstret med tv&
lådor, en bokhylla på väggen, innehållande ett dussin
böcker, en bekväm länstol och ett par andra, bredsitsiga
stolar, — det var allt.

»Får jag stanna en stund här uppe?» frågade den
unge mannen.

»Så länge ni behagar», svarade frun. »Där är böcker,
om ni kan läsa i dem, och där finns en, som han själf
har skrifvit i, — om ni förstår hans språk. — Men Gud
bevare mig! Här står jag och pratar och glömmer
omeletten! Det skulle vara slut med mitt rykte, om jag läte
någon annan laga den. Ursäkta mig!»

Hon gjorde en ganska graciös böjning på hufvudet,
trots den tjocka halsen och isterhakan, och skyndade sig
ned till sina förrättningar i köket.

Så snart han blifvit ensam, öppnade han fönstret.
Det var en underlig, beklämd luft i rummet, som
icke på lång tid varit bebodt, och han slog upp bägge
fönsterna, så att så mycket frisk luft som möjligt skulle
strömma in.

Här uppifrån sedt var landskapet ännu mera
stor-artadt. Man fick ett intryck, som om hela jorden låge
för ens fötter, men så långt borta, så tyst! Man såg
allt, men man hörde ingenting. Människorna och deras
bostäder voro så oändligt långt i fjärran.

Där hade alltså denne ensamme man lefvat, allena i
denna stora tystnad!

Han såg sig omkring i rummet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/2/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free