- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
149

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ljusfläckar af späda blad på de långa, svajande kvistarna.
Lindar och almar, popplar och alar, alla komrao fram
för att le emot solen.

Blott askarna äro ännu försiktiga. Deras löf vill
icke riktigt krypa fram ur hylstren. De höra till dem,
som måste ha tid att betänka sig.

Jag vandrar omkring i all denna rikedom och
studerar dess mångfald. Det styrkande och uppfriskande i
naturen är just denna otroliga mångfald. Den kan vara
härlig på så oändligt många sätt.

Människorna förstå icke detta. De vilja ha det på
ett sätt. Hvarje tid, hvart parti, hvarje nation vill ha
allt på ett bestämdt sätt för att erkänna att det duger.

— De förstå icke skönheten i den blandade skogen. De
säga till hvarandra, som om jag skulle säga till träden:

»Du är en ek. Jag ser det. — Men det är galet.
Hvarför är du inte en bok? — Eken har mörkare löf,
knotigare grenar, en starkare växt än boken; — men
boken, — hvilken elegans och förnämhet ! Hvilka ljusa,
silkesmjuka blad. Ser du, så skall man se ut! Försök
att bli en bok så snart som möjligt!»

Skulle det vara någon mening i ett sådant språk!

Människorna kunna aldrig taga en sak sådan, som
den är. De vilja alltid ha den på ett visst, förutbestämdt
sätt. Några vilja ha det gladt och roligt, andra söka
endast bitande sarkasmer och tendenser, och andra åter
önska endast att få tillfälle att utgjuta tårar.

Hur ofta har jag icke hört en sådan dom fällas öfver
en bok: »Hvarför är den så sorglig? Den borde ha varit
glad», eller: »Hvad skall man med den där lustigheten?
Vi önska indignation och straffdomar o. s. v.»

Har en människa skapat något ur sin egen natur,
så liknar antagligen arbetet arbetaren. Ar det sant, så
måste man kunna glädja sig däröfver. — Men därom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/2/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free