- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
148

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bryr den sig om, att så många af dess goda gåfvor falla
på stenar! Det störtar ned, till dess regnet icke blott,
har nått ytan af jorden utan trängt djupt, så att allt,
som lefver och gror, kan få kraft att växa.

När nu solen kommer efter detta, skall det visa sig,
hvad detta rika regn har uträttat, som icke mäter med
människomas små försiktiga mått, utan med himmelns
ädelmodiga, kärleksfulla mått!

* *

*



Nu är det färdigt! — Två dygns regn och två dygns
solsken, och alla skogar äro utslagna.

«Tag satt och lyssnade till huru regnet föll saktare
och saktare, tills det slutligen dog bort i en hviskning.

Därefter kom skogens eget regn, då kvistarna
skakade af sig alla öfverflödiga droppar, som om också de
ville dela med sig af all den rikedom, de hade mottagit.

Himmeln stod blek, i en fin silfverfärg, men
plötsligt spridde sig ett starkare ljus, en sakta värme
uppfyllde luften, och solen, med en glans som Gud själf,
visade sig i all sin härlighet.

Med hvilket jubel den sprängde de sista dimmorna!
De upplöste sig och föllo ned som ett kläde för hennes
fötter! Och solen fyllde hela himmeln, hela luften. Den
sände sina strålar upp för att kyssa de brantaste
bergtinnar och trängde ned till den minsta lilla planta i dalen.
Och alla örter, buskar och träd kommo denna värme till
mötes. Så mycken godhet kunde ingenting motstå.

Knopparna svällde och brusto, hvarje träd slog ut
och visade sin tacksamhet på sitt eget sätt. Bokarna
bredde ut sitt skinande, mjuka löf, som hvälfde sig
som till ett lyckans tempel, ekarna stucko fram små
fasta, bruna skott, björkarna öfversållades som med idel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/2/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free