- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
154

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Att sträfva efter den största fullkomlighet utan att tänka
på att bli sedd eller ihågkommen, att lefva lifvets
korta lycka utan ångest för att snart skola dö.

Lefva och arbeta människorna så?

Jag smög mig till kanten af ängen för att icke trampa
ned en enda af dessa blommor, och så skyndade jag mig
in i skogen igen, som en objuden gäst, hvilken, utan att
vilja det, har blifvit vittne till oskuldens upphöjda glädje!

* *

*



— — — — En sådan morgon! Daggen har fallit
tätt i natt. En lätt dimma, som tidigt i morse låg
öfver skogarna, har sjunkit ned som en slöja i dalen,
och däröfver strålar nu en fläckfri himmel. Fåglarna
sjunga i munnen på hvarandra, som om de förgäfves
ansträngde alla sina krafter för att uttrycka, hvad de
känna denna lyckliga morgon.

Allting doftar och viftar, allt är friskt och
fullkomligt. Det är som en uppenbarelse från naturens eviga
ungdom, dess eviga pånyttfödelse.

Jag gick in på den lilla stigen öfver mossan i
granskogen. Plötsligt ljödo ett par skott. Fågelsången
upphörde midt i det största jublet. Ännu ett par skott, och
människosteg ljödo på vägen. Det var jägarens lille
gosse, som roade sig med att gå med en bössa och skjuta
efter sångfåglarna. I vild förfäran flögo de upp rundt
omkring och flydde in mot en säkrare ensamhet. Jag
talade med gossen och försökte förmå honom att
upp-gifva nöjet att jaga bort fåglarna.

Han såg på mig med ett misstänksamt, fientligt
uttryck, som om han skulle lyssna till en halftokig
människa, men han svarade icke. Så fortsatte han sin väg,
och en stund därpå hörde jag bössan knalla på nytt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/2/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free