Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven. Jaså, det var något alldeles nytt! — När
man inte har plikter emot sin hustru, hur ska man
då förhålla sig emot henne?
anka (med eftei tryck). Man älskar henne!
sven. Har jag sagt annat?
ANNA (förnämt). Jag hoppas, att du anser det
för din »plikt» att inte låta dina kamrater vänta
på dig.
sven. Ja — alldeles som du vill! Så går jag
väl. — Du begriper nog, min lilla vän —
anna. 1, jag begriper så väl.
sven {muntert). Du ä’ i alla fall en liten söt
och förståndig hustru! (Han kysser henne på pannan.
Hon står likgiltig.)
anna. När kommer du hem?
sven. Ja, det kan jag ju inte säga så precis
på förhand. Det är nog bäst, att du i hvarje fall
låter bädda åt mig i mitt eget rum, så stör jag dig
inte, när jag kommer.
anna. Som du vill!
(Sven går ut i tamburen, hvartill han låter dörren
stå, och tager på sig öfverrock och hatt. Fruns stumma
spel öfverlämnas åt skådespelerskans talang.)
sven (kommer in med öfverrocken på och hatten i
handen). Adjö med dig, min skatt! — Du ä’ inte
alls ond på mig?
anna (kyligt). Hur kan du tänka?
sven (glad). Ska jag hälsa Fredrik?
anna. Naturligtvis! Alldeles rysligt!
sven. Adjö, lilla vän! Sof godt! (Han går bort
emot dörren, men kommer tillbaka.) Du kan ju sätta
dig och läsa någonting — eller sy — eller skrifva
bref. — Ja, du hittar väl alltid på något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
