Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod och ville gärna höra samma saker omigen.
Anne-Marie satt tyst, lycklig att få vara med på
ett hörn, och hon var ju säker på att ingen i hela
världen kunde spela som André. Allt han spelade
var skönt och underbart. Hon hade nog också
sina älsklingsstycken. Det var ett par menuetter
af Haydn och ett par visor af Schubert, och
framför allt en fantasi öfver svenska folkvisor, som
André komponerat. André spelade också så gärna
hvad han visste Anne-Marie tyckte om, och när
han slutat ett sådant stycke, vände han sig åt det
håll, där hon satt och sade: »Det där var ett af
Anne-Maries egna stycken», och så log han sä
mildt och såg så varmt på henne med sina gråa
ögon, att hon ett ögonklick kände sig obeskrifligt
lycklig. »Han håller nog i alla fall af mig, när
allt kommer omkring!» tänkte hon och suckade.
— Hemma på Högvalla spelade André som sagdt
icke. Han skyllde på instrumentet, men saken
var nog den, att han visste hans mor skulle lyssna
med ovilja, hans far med oförstånd och hans
gamla farmor med stor otålighet. »Och inte kan
jag jämt sitta och spela ’Näckens polska’ för
Karl och Charlotte», sade han med litet ironi öfver
deras musikaliska smak.
»Jag är riktigt glad, att du inte jämt sitter och
spelar här hemma», sade öfverstinnan. »Då kan
man få ro att tala ordentligt med dig.» Och den
gamla damen hade mycket att fråga om och kunde
aldrig fä nog af Andrés berättelser om allt, han
upplefvat på kontinenten. »Ack ja», suckade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
