Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverallt, och en högtidskläde! publik
strömmade in.
Vanda suckade och satte sig till ro.
Åhörare fattades alltså icke. Nu berodde
alltsammans på huru André skulle spela. Det var
en fullständig tortyr för henne, att han först skulle
uppträda på slutet af programmet, och hon ägnade
föga uppmärksamhet åt det långa, berömda
musikverk, som föregick hans solonummer. Hon, som
annars med så mycket intresse åhörde all musik,
kunde nu omöjligt samla sina tankar, knappast
sitta stilla på stolen.
Det blef så hett omkring henne, och det
irriterade henne till och med att höra prasslet af alla
affischerna, när publiken vände bladen för att följa
med orden som sjöngos.
Ändtligen var konsertens hufvudafdelning slut,
och en paus uppstod, fylld af sorlet af de
pratande åhörarne.
Vanda hade en känsla af att de två
vaktmäs-tarne, som flyttade fram flygeln och ställde den i
ordning, voro två bödlar, som uppförde schavotten,
där André skulle afrättas, och att kapellisterna,
som sutto på scenen och stämde sina instrument,
voro de glada åskådarne till det väntade grymma
skådespelet.
Nu! — Ilon blef alldeles kall. — Nu kom
Andre.
Det enkla, älskvärda sätt, hvarpå han hälsade
— naturligtvis utan att få någon applåd —
(»skurkar», tänkte Vanda) gjorde henne dock genast lug-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
