Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var så blek, och hela hans utseende var
så uppskrämdt, att Vanda frågade fort:
»Hvem är sjuk? Är det pappa?»
»Nej, André», svarade Karl.
»André?» upprepade hon och gnuggade ögonen,
som om hon ännu trodde sig drömma. »André är
ju icke här?»
»Han ligger hos herr Antony», svarade Karl.
»Hos herr Antony?» sade Vanda. »Är André
sjuk?»
»Han har skjutit sig», sade Karl och sjönk ned
på en stol.
Vanda gaf ett doft jämmerrop ifrån sig, medan
hon betäckte ansiktet med båda händerna.
»Är han död?» frågade hon och såg på Karl
med förtviflade ögon.
»Inte än», svarade Karl och reste sig. »Jag rider
efter doktorn, så fort jag hinner; och du, — ja,
du går väl dit?»
Hon svarade blott med att, så fort hennes
darrande händer kunde hjälpa henne, få på sig de
nödvändigaste plaggen.
»Du får inte springa så där utan öfverkläder»,
sade Karl. »Det stormar ännu förskräckligt.»
Han höljde henne tätt i schalen, som hon drog
öfver hufvudet.
»Nu, nu», sade Vanda, skälfvande öfver hela
kroppen. »Jag behöfver inte mera.»
De två syskonens ögon möttes i en smärta och
en kärlek, som förenade dem båda, så som aldrig
förr. Karl slöt henne starkt i sin famn och kysste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
