Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arabiska och fullblodsraser — köpte sig Tofte en
utsökt engelsk häst, bestälde sig en ny ridkostym och
var bittida och sent med sportmän.
Nina red gerna en och annan promenad, men hon
kunde icke låta en sak upptaga sig så der helt och
hållet, och då Tofte hade åtskilligt arbete, och i alla
fristunder var på ridhuset eller ute på långa ridturer,
ensam eller med andra, blef följden den, att Nina
endast såg honom föga.
Det hade varit ett återseende som i en dröm, de
åtta lyckliga dagarna, då hon kom tillbaka från landet.
— Nu såg hon honom för det mesta som en mörk
punkt galopperande i väg, bort från henne, beständigt
längre bort.
Det hade visserligen kommit något ömmare öfver
honom gent emot henne, men det var icke hans kyssar
och omfamningar hon längtade efter, fastän hon hellre
skulle ha velat dö än undvara dem, utan det var honom
sjelf, hans deltagande, hans närvaro, ett andligt, inre
samlif emellan dem.
Han var nästan alltid tankspridd, när de talade
med hvarandra, och han svarade blott sällan och då i
förbifarten på hvad hon kunde ha på hjertat.
Der-emot talade han ibland mycket om det som han tänkte
på. Nu för tiden var det endast hästar: hästar med
fina ben och med starka ben, hästar, som kunde ligga
utefter marken, hästar, som kunde sätta öfver höga
hinder o. s. v. o. s. v.
Tofte grämde sig mycket öfver, att man icke här
liksom i England hade flere årliga kapplöpningar
och sade, att han böijaäe tro, att den engelska nationen
var den enda, som riktigt förstod att sköta sin helsa
H. Nyblom. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
