- Project Runeberg -  Qvinnoöden. Noveller /
250

(1888) [MARC] [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tyckte, att jag flög, så lätt och säkert sköt båten
framåt, — så voro vi framme!»

Kakel skref ofta, minst ett par gånger i veckan,
och pastorn gick långt utåt landsvägen för att möta
posten och få detta längtansfullt väntade bref en qvart
före tiden. Det var goda bref, det vill säga, de
inne-höllo alla, att Rakel var lycklig. Hon hade ett litet
stilla hem hos den gamla mamsell Hult på Söder; men
hon var sällan hemma. Om förmiddagen var hon
hos sin professor, som bodde högt uppe på
Drottninggatan, så att hon hade en ansenlig väg att gå; men
när hon ändtligen hade vandrat den långa vägen och
hunnit upp för de många trapporna till ateliern, så
fick hon också belöning derför. Hon satt der i ett
hörn och tecknade och målade hela dagen.

I början fick hon mest sysselsätta sig med att
kopiera hans gamla landskapsskisser, och fastän det
ju också var mycket roligt, så tyckte hon dock, att
hon saknade något dervid, hon visste icke riktigt hvad.
Kanske det var det, att hon tyckte, att dessa skisser
icke riktigt liknade naturen, så som hon kom ihåg
den. Sedan började hon måla efter frukter och grenar,
att teckna efter gips och efter menniskor, och hon
kastade sig öfver alltsammans med brinnande ifver.
Professorn berömde henne mycket, nästan alltid, men
hon började snart att icke vara så nöjd med hans
beröm; hon såg sjelf, huru mycket som fattades i allt,
hvad hon gjorde — ja, också i allt hvad han gjorde.

Bara någon riktigt ville säga henne, hvad som
var galet vid hennes arbete. Bara hon visste, hur hon
skulle bära sig åt. Hon kände blott en brännande
oro, en lust att göra allt på en gång, en otålighet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:39:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhqvinno/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free