Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Böljorna skola jaga dig-, taga dig, skrämma dig,
klämma dig, gömma dig!» ropade hafsfrun.
»Skrik lagom!» sade fiskaren och lade lugnt ut
sina nät. »Om jag ser, att ni inte i allt hjälper mig,
utan i stället försöker stjälpa mig — ja, d& hänger
jag samma dag er hafsskatt i första, bästa gran
uppe vid sjön, där han nu plaskar som bäst.»
Hafsfnui uppgaf ett så långt och ohyggligt
tjut, att fiskaren blef riktigt rädd, och fyrtornet ute
på skäret blinkade med ögonen af förskräckelse.
»Tjut måttligt!» ropade han därpå. »Det skall
inte hända er son något ondt, så länge ni i allt
gör mig till viljes. Och om sex år —> ja, nu( är
det riktigt sant — om sex är skall ni så säkert få
honom ner p& hafsbotten igen, som jag nU| står här.»
»Och ljqger!» skrek hafsfrun.
»Gör som ni vill!» svarade fiskaren blott. »Men
har ni något hjärta i er, så tänk på, att er sons
lif beror på er själfva!»
Då gaf hafsfolket ett så förfärligt skrik ifrån sig,
att månen af förskräckelse gömde sig bakom en sky.
Då den åter kom fram, voro de försvujnna i
djupet.
Men den natten blef det den våldsammaste storm.
Hafvet vrålade och larmade som om alla onda andar
voro lössläppta. Vågorna sprutade så högt upp, att
de slogo och piskade mot rutorna i fiskarstugan
och de där inne icke kunde sofva.
»Hvad är det? Hvad är det?» frågade
fiskarhustrun och stirrade ut i natten, där hafvet rasade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
