Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ninives och Babylons kilskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arabien och kringliggande länder, hvilken Fredrik V i
Danmark på 1760-talet utrustade, besökte han äfven den förut
omnämnda persiska ruinstaden, och egnade där flitig uppmärksamhet
åt inskrifterna. Hans öfvade blick upptäkte, att här funnos
tre olika skriftarter, skilda genom det sätt, på hvilket de enkla
kiltecknen förbundo sig till grupper. Han fann, att inskrifter
i dessa tre slags stilar gärna förekommo tillsammans; de följde
hvarandra i en bestämd ordning, så att den skrift, hvilken
tyktes ega de enklaste teckengrupperna, alltid intog det första
rummet. Niebuhr förmodade, att man här hade samma text
nedskrifven i tre olika alfabet. Vidare upptäkte han, att skriften
måste läsas från venster till höger. Han påträffade nämligen
två identiska texter, som blott däri skilde sig från hvarandra,
att de på olika sätt voro delade på rader. De tecken, som i
det ena exemplaret stodo ytterst till höger på första raden, hade
i det andra platsen längst till venster på den nästa, ett
förhållande, som otvunget ledde till den nämnda slutsatsen.
Niebuhr uppgjorde slutligen en förteckning öfver de kilgrupper,
som anträffades i den första skriftarten; deras antal steg blott
till något öfver fyrtio.
Det var naturligt, att tydningsförsöken skulle vända sig
företrädesvis till detta enklaste skriftsystem. Tychsen, professor
i Rostock, har förtjänsten att riktigt hafva tydt det första
kilskrift-tecknet. Han anade (år 1798), att det aldrig två gånger
efter hvarandra upprepade och alltid med korta mellanrum
återkommande tecknet [\] tjenade såsom gränsmärke mellan
orden. Vi européer finna det naturligt att som
ordskillnadstecken använda blott ett tomt mellanrum i raden. Men andra
folk hafva häri andra vanor; flera finnas till och med, som
skrifva satsens alla ord i en oafbruten räcka.
Mynter, sedermera biskop på Seland, anmärkte en i början af
många inskrifter förekommande teckenföljd, som, enligt hans
gissning, skulle innehålla konungatiteln — en förmodan, hvilken sedan
bekräftade sig, ehuru den ej af Mynter kunde fullt ledas i bevis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
