Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ninives och Babylons kilskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En ung tysk arkeolog, G. F. Grotefend, var det som
(1802) skulle taga det afgörande steget vid dechiffreringen.
Ett par korta inskrifter, som Niebuhr kopierat från
dörrkarmarna till tvänne fornpersiska palats, hade tilldragit sig hans
uppmärksamhet. Ord för ord återgifna, innehålla dessa inskrifter
följande texter:
I
Darius, konung stor, konung konungars, konung länders,
Hystaspes’ son, Akhämeniden, har uppfört denna byggnad
II
Xerxes, konung stor, konung konungars, Darius’
konungs son, Akhämeniden.
Grotefend, som ännu ej kunde läsa ett enda kiltecken,
insåg dock riktigt, att inskrifterna torde innehålla en uppgift
om hvilka de personer eller, närmare bestämdt, hvilka de
konungar voro, som uppbygt palatsen. Han förstod, liksom före
honom Mynter, att de i båda inskrifterna återkommande lika
orden sannolikt gömde konungatiteln, under det att konungens
namn vore att söka i de ord, hvari inskrifterna skilde sig,
framför alt i själfva begynnelseorden. Då han påminte sig, att de
yngre persiska regenterna ofta buro titeln schahin-schah
konunga-konung, syntes det honom vidare sannolikt, att den i
hvardera inskriften två gånger efter hvarandra med någon
olikhet i slutet återkommande teckenföljden borde på samma
sätt tydas. Det konunganamn, som började den första inskriften,
återkom inuti den andra, äfven där följdt af det ord, som
efter förut nämnda slutledning borde betyda konung.
Grotefend slöt, att det här var fråga om ett slägtförhållande, och att
den andra inskriftens konung angafs såsom son af den första
inskriftens. Han utvisade också det ord, som troligtvis betydde
son. Återstod altså att finna, hvilka konunganamn som kunde
läsas i de två begynnelseorden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
