Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ninives och Babylons kilskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej häller till längden så skilda som namnen Cyrus och
Kambyses. Det måste då vara Darius, Hystaspes’ son, hvilken
efterträddes på tronen af Xerxes. Och se, dessa tre namn fogade
sig förträffligt till inskrifternas tecken.
Genom jämförelse mellan dessa namn, hvilkas fornpersiska
form Grotefend, af skäl dem vi ej här vilja utveckla, faststälde
till Darheusch, Khscharscha och Goschtasp, lyckades han
att bestämma värdet af icke mindre än 12 kilgrupper: den första
bokstafven i Darius’ namn borde ju vara ett d, den andra ett
a o. s. v. Fortsatta undersökningar hafva visat, att de anförda
namnen fastmer hos perserna hette Dârajavus, Khsajârsâ
och Vistâçpa; några af Grotefends bokstafsvärden hafva
således måst ändras. I det hela hade dock hans slutkonst och
ingifvelsens slagruta fört honom rätt.
Både Mynter och Grotefend hade påpekat, att
zend-språket snarare än något annat borde kunna gifva oss klaven
till dessa gamla kilskrifturkunder. Zend är oss bekant såsom
det språk, i hvilket persernas heliga böcker äro författade —
enligt hvad sägnen vet berätta, af Zoroaster. I slutet af förra
århundradet hade fransmannen Anquetil du Perron från en
äfventyrlig resa i Persien bragt exemplar af dessa förut knapt
hos oss kända böcker hem till Europa och sedan, så godt det
på hans tid var möjligt, bearbetat och öfversatt dem.
I en afhandling, hvilken Rasmus Rask, Nordens yppersta
språksnille, år 1826 egnade åt zend-språket, finna vi det första
egentliga framsteget i kilskrift-dechiffreringen efter Grotefends
upptäkter ett fjärdedels sekel förut. Rask fäste sin tanke vid
uttrycket konungars konung och slöt genom analogien med
zend och sanskrit, att den genitiva pluraländelsen torde
innehålla bokstäfverna n och m — en förmodan som också
bekräftat sig, ty de båda orden läsas khsâjathija khsâjathijânâm,
och äro, i förbigående sagdt, ej blott liktydiga utan
identiska med det ofvan anförda schahin-schah; ordet schah
konung, är nämligen härledt ur det äldre khsâjathija. Genom
det nämnda vigtiga rönet, som Rask på språklig väg gjort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
