Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ninives och Babylons kilskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckades det honom att till de förut tydda inskriftsnamnen
lägga slägtordet Hâkhâmanisija Akhämenid, hvilket han dock
något oriktigt läste Akhamnosoh.
Åter förgick ett årtionde, under hvilket frågan stod kvar
på samma punkt. Två utmärkta kännare af Indiens och Irans
språk, fransmannen Burnouf och norrmannen Lassen, upptogo
då undersökningen, och i synnerhet den senares forskningar
gåfvo rika resultat. Hvad Grotefend varit för dechiffreringen
af skriftecknen, blef Lassen för uttydningen af språket. Det
visade sig, att detta språk, utan att sammanfalla med zend
eller sanskrit, dock stod dem tillräckligt nära för att i dem
kunna finna sin nyckel.
Lassen ådagalade, att någon brist måste häfta vid
Grotefends alfabet, ty det ledde till uppställandet af ord, hvilka
omöjligen kunnat uttalas. Han fördes så till tanken, att här
liksom i sanskrit-alfabetet den korta vokalen a borde kunna
innebo i själfva konsonanttecknet, så att t. ex. bokstäfverna
çprd fingo tydas såsom folkslagsnamnet Çparda. Lassen och
Burnouf hade i en af Niebuhrs inskrifter upptäkt en rad
af ord, som visade likhet med flere bekanta namn på vestasiatiska
riken. Det var också verkligen en förteckning på folk,
hvilka Darius sade sig hafva underkufvat. I dessa namn hade
man nu vunnit ett vigtigt hjälpmedel för ett noggrannare
bestämmande af kiltecknens betydelser. Det befanns — och denna
upptäkt knyter sig till de fräjdade namnen Hincks, Rawlinson
och Oppert — att kilskriften för samma konsonant ofta eger
två eller tre tecken, hvilka väljas med afseende på det följande
vokalljudet. Förhållandet har någon motsvarighet i de
vesterländska språkens användning af tecknen k och q. Båda
bokstäfverna hafva samma ljud, men den senare skrifves endast
framför u och v.
Vi skola ej längre följa historien om huru denna första
kilskriftart genom Benfey, Spiegel och andra mer och mer
fördes mot sin slutliga tydning. Liksom en språkforskare af
främmande nation skulle ur ett tyskt och ännu lättare ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
