Ninives och Babylons kilskrifter / 22 (1875) Author: Esaias Tegnér Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ninives och Babylons kilskrifter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(determ.) An — pa — sa — du — sis

Om mannen hos assyrierna verkligen hetat Anpasadusis, skulle
detta förhållande i sanning hafva varit mer än besynnerligt.
Men snart fann man samma persons namn med fonetiska tecken
skrifvet Nabiuv-kudurri-uçur. An-pa-sa-du-sis var blott ett
»sammansatt ideogram,» och dess enkla element fingo ej uttalas
efter sina vanliga stafvelsevärden. Likaså fann man staden
Babylons namn skrifvet Din-tir-ki, ehuru det i verkligheten
var Babilu, och man gjorde efter hand bekantskap med alt flera
liknande företeelser. Det var i synnerhet nomina propria, som
skrefvos på detta sällsamma sätt, och detta slags ord, hvilka
man tycker snarast af alla borde uttryckas med tydlig skrift,
hafva därför varit och äro till en del ännu assyriologernas
svåraste stötestenar. Ett konunganamn, som flera gånger
återkommer i Assyriens historia och troligtvis uttalades Bin-nirar,
har vexelvis af olika författare blifvit läst såsom Iva-lusch,
Vul-lusch, Hu-likh-khus, Bin-likh-khis, Vul-nirar. Ordet
skrifves med tre kilgrupper, och genom att i en eller flera af dessa
se ljudtecken, i stället för att fatta det hela ideogrammatiskt,
blifva alla de anförda läsarterna, och ännu några till, möjliga.

Ett så underligt förhållande som detta äskar
naturligtvis sin förklaring, och först då en sådan blifvit gifven, kan
man förmå sig att riktigt sätta tro till hela saken. Vi kunna
lemna denna förklaring och på samma gång en liten
redogörelse för det sätt, på hvilket assyrierna bildade sina
personliga namn. Äfven den senare frågan eger sitt intresse.

De assyriska namnen voro icke meningslösa ljud, såsom
ofta våra egna förefalla oss, utan egde alltid en tydligt
framträdande betydelse. I allmänhet uttrykte de en önskan eller
någon annan högtidlig utsaga, till hvilken barnets födelse gifvit
anledning. Namnet Sardanapal, på assyriska Asur-bani-habal,
betyder t. ex. »(guden) Assur har skapat sonen» — alldeles samma tanke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>