Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ninives och Babylons kilskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undvikit att låta tvänne kilstreck korsa hvarandra, och härigenom
kommit att ändra många bokstäfvers utseende.
Ännu mera aflägsen från sin urform är, såsom vi redan
sett, den medo-skytiska skriften; dock har Oppert lyckats
identifiera dess flesta tecken med motsvarande kaldeiskt-assyriska.
Det fonetiska elementet har här blifvit så förherskande, att de
ideogram, man funnit stå kvar som arf från moderskriften,
endast bilda sällsynta undantag.
Längst skild från öfriga kilskriftformer är naturligtvis den
forn-persiska, redan därigenom att den från begrepps- och
stafvelseskrift tagit ett långt steg mot enkla bokstafstecken. Dock
har den ännu minnen kvar från ett äldre utvecklingsskede,
dels i sina konsonant-vidhängande vokaler, dels i några få på
senare tider upptäkta ideogram. Utgående från dessa
förhållanden har Oppert helt nyligen med en viss grad af sannolikhet
utvisat den väg, på hvilken de persiska skriftecknen kunnat
framgå ur den i Babylon gängse stilarten. Det persiska [<|]
ku kan t. ex. möjligen, efter en också i andra fall tillämpad
grafisk princip, återföras till det oss bekanta [\`|], likväl icke
till något af tecknets fonetiska värden — ty huru många de
än äro, ingår dock icke ku bland dem — utan till dess
ideografiska betydelse sol. Solen hette nämligen hos perserna,
enligt grekisk uppgift, likasom deras förste historiske konung,
kurus, hvilket ord, som vi finna, börjar med nämnda stafvelse[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
