Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ninives och Babylons kilskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
angifva att 1635 år förflutit intill hans tid, sedan elamiterna
gjorde ett visst fälttåg in i kaldéernas land. Äfven om vi
skulle vilja yppa tvifvel mot den fulla tillförlitligheten i
dylika aflägsna tidsbestämmelser, visa dock de uppgifna talens
ojämna natur, att de ej kunna vara gripna på måfå i luften,
utan att de verkligen hänföra sig till ett gällande, genomfördt
tideräknings-system. Där kontroll varit oss möjlig, hafva vi
också hittils funnit uppgifterna besannade.
Innan kilskrifterna kunde läsas, voro de judiska
historie-skrifvarnes berättelser den förnämsta källan för vår kunskap
om Mesopotamiens forna folk. Ännu i dag kasta deras skrifter
ljus öfver mången oklar punkt i de inhemska urkundernas
framställning, men i ännu högre grad faller ljuset från kilskrifterna
öfver gamla testamentet. Vi skola i det följande se bevis härpå.
I Grekland var »historiens fader», Herodotus, ej född, då
Assyriens och Babylons historia redan hunnit afslutas. De
grekiska författarnes uppgifter räcka också ej till att gifva oss
annat än en mycket dimmig föreställning om vestra Asiens
älsta öden. Under tredje århundradet f. Kr., då Alexanders
grekiska efterträdare herskade öfver Mesopotamien, skref
visserligen en infödd babylonier, Bels-presten Berosus, sitt
fäderneslands historia på grekiska, men hans arbete har längesedan
förkommit, och blott ett och annat utdrag därur, som anföres
hos andra grekiska författare, låter oss ana huru stor denna
förlust är. Så småningom börja likväl kilskrifturkunderna själfva
att förtälja oss, hvad vi långt förr på bekvämare väg kunde
hafva erfarit af Berosus.
Vi sågo ofvan, att det var i Kaldéen, som den assyriska
skriften vunnit sin första utdaning. Då vi nu gå att något
redogöra för kilskriftfolkens historiska kvarlåtenskap, är det också
här som vi måste börja.
Det är märkvärdigt att se, huru Kaldéens tidigaste minnen
sammanfläta sig med judarnes älsta häfd, sådan vi lära denna
att känna ur första Mose-bok. Till syndaflods- och
tornbyggnadssägnerna skola vi sedan återkomma; de höra ej egentligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
