Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ninives och Babylons kilskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bjuda assyrierna spetsen, blefvo kväste och undertrykte. I
Mindre Asien gjorde Assur-bani-habal vidsträktare eröfringståg än
någon af sina föregångare. Till och med den mäktige Gyges,
Lydiens konung, Gugu sar Luddi, sände honom sitt
hyllningsbud. Elam, Assyriens gamle arffiende, blef efter 12 års
oafbrutna strider omsider grundligen kufvadt, och dess hufvudstad
Susa förstörd. I Babylon ville Assur-bani-habals broder
undandraga sig hans öfvervälde. Den häraf vållade striden
ändades enligt segrarens berättelse därmed, att »Assur, Sin, Samas,
Bin, Bel, Nebo, Istar af Ninive ..., Istar af Arbela, Adar,
Nirgal, Nusku — de gudar, som gå framför mig och nedslå
mina fiender, kastade min upproriske broder i den frätande
elden och förstörde hans lif.» Meningen är väl, att han omkom
vid branden af sin borg.
Mellan härnadstågen sökte Assur-bani-habals krigiska lynne
sin förströelse i jagt. Väggarne i hans palats röja att han för
denna idrott hyste en verklig passion; de äro öfverfylda med
framställningar af konungens jagtbedrifter. Vildoxar, vildåsnor,
stengetter, men i synnerhet lejon äro hans älsklingsbyten;
stundom ses han lemna sitt följe och inlåta sig i äfventyrliga
enviges-strider med djurens konung. Öfver bilder, hvilka
framställa motsvarande scener, läsa vi inskrifter sådana som dessa:
»Jag Assur-bani-habal, folkens konung, Assyriens konung,
mötte under jagten ett lejon. Jag grep det i örat och under
åkallande af Assur och Istar, stridernas gudinna, genomborrade
jag dess inelfvor med min lans. Detta är mina händers verk.»
Eller: »Jag Assur-bani-habal, folkens konung, Assyriens
konung, grep under en af min kunglighets jagter ett lejon vid
svansen, och med hjälp af Adar och Nirgal, mina skyddsgudar,
krossade jag dess hufvud genom ett klubbslag. Detta är mina
händers verk.»
Såsom ett litet prof på huru långt i detalj vår kunskap
om denna assyriska forntid, som dock ligger 2 1/2 årtusende
tillbaka, stundom kan gå, må nämnas att vi känna namnen på
Assur-bani-habals jagthundar. Han har låtit en bildhuggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
