Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ninives och Babylons kilskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
natten: »Jag vill låta regna väldeliga från himlen, gå in i
skeppet och slut till din dörr.»
»På den dag, då jag firat hans högtid, den dag, som han
hade faststält, fruktade jag mig och gick in i skeppet och slöt
till dörren. Till att föra skeppet mot de höga bärgen förtrodde
jag farkosten åt styrmannens hand.
»Och en vild storm reste sig om morgonen från himlens
rand. Bin dundrade midt däri, Nebo och Saru [en undergud]
gingo fram, Guzalerna [förstörande väsen] foro öfver bärg och
slätter, härjaren Nirgal stötte ned, Adar bröt omkull,
jord-andarne bragte förderf, i segerglans sopade de jorden. Bins
vattuflod nådde upp till himlen, och den ljusa jorden vardt vänd i
ödemark, och floden sopade jorden likt ... och förödde alt lif
från jordens yta .., och den väldiga floden nådde öfver folket
upp till himlen. Ej såg den ene den andre, stormen skonade
ej folket.
»I himlen räddes gudarne för ovädret och sökte skydd, de
stego upp i Anu’s himmel, de drogo sig undan likt hundar...
»Och Istar tog till orda, den högsta bland gudinnor
yttrade sitt tal: »jorden hade vändt sig till synd, inför gudarne
bådade jag ofärd. Som jag inför gudarne bådat ofärd, så
hemföll alt mitt folk till ofärden. Så bådade jag: »jag har kallat
människan till lif, som fiskars yngel skall hon fylla hafvet».
Och gudarne och andarne gräto med henne, gudarne sutto på
sina säten under klagan, deras läppar voro slutna, för ofärdens
skuld, som kommit.
»Sex dagar och nätter gingo, vinden, floden och stormen hade
öfverhand. På sjunde dagen lade sig stormen; ovädret, rasande
likt ett jordskalf, stillade åter af. Vattnet torkade undan,
stormen och ovädret lade sig. ... Ondskans män, alla de som
vändt sig till synd, deras kroppar flöto omkring såsom hafsvass.
Jag upplät fönstret och ljuset bröt fram öfver mig, och jag satt
ned och grät, öfver mitt ansigte flödade mina tårar. Jag märkte
stranden vid hafvets gräns, tolf alnar höjde sig landet. Skeppet
gick mot Nizir-landet. Bärget Nizir häjdade skeppet, det kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
