108 (Ninives och Babylons kilskrifter)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ninives och Babylons kilskrifter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sägnen omöjligt kunnat genom hundraårig muntlig tradition hos
judarne bevara så enskilda likheter med babyloniernas
framställning. Om sägnens ålder hos judarne synes därför så mycket
visst, att den ej kan vara mycket äldre än användandet af skrift
hos dem. Däremot kan den naturligtvis vara mycket yngre.

Om likheten mellan de båda jämförda sägnerna kräfver
förklaring, så förklara olikheterna sig själfva. De väsentligaste
bland dem vinna sin tydning i det ena faktum, att judarnes
monoteism trädt i stället för babyloniernas mångguderi. Att
skiljaktigheter under tidens lopp utvecklat sig mellan de
båda folkens berättelser, må så mycket mindre öfverraska oss,
som vi hos hvartdera folket finna sägnen uppträda under flera
olika former. Den källa, ur hvilken Berosus öst, har i vissa
punkter skilt sig från vår kilskriftsurkund. Äfven inom denna
senare har man velat upptäcka spår af olika, ej tillräckligt
sammanarbetade traditioner. I början däraf tyckes det t. ex., som
om Samas vore vållande till floden, i slutet är det Bel, som
framstår som dess upphofsman. Hos judarne hafva vi två
berättelser om syndafloden, en hos hvardera af de två
hufvudförfattarne inom första Mose-bok, hvilka man betecknar som den
äldre elohisten och jahvisten. I den bibliska texten finna vi
dessa båda berättelser nästan fullständiga, fastän på ett så
konstnärligt sätt hopflätade att de förefalla oss som en enda.
[1]

[1] Så förklaras å ena sidan de upprepningar, som möta oss i den bibliska
flodsägnen (det berättas t. ex. en gång, att »Herren» (Jahve) beslöt att
straffa människornas ondska och meddelade Noah detta, en annan gång att
»Gud» (Elohim) gjorde detsamma, en gång att »Herren» slöt ett förbund
med människorna, en annan gång att »Gud» gjorde det o. s. v.), å andra
sidan vissa smärre motsägelser t. ex. med afseende på de intagna djurens
antal (2 eller 7), flodens varaktighet (ett år eller 61 dagar) m. m. Om man
i sin bibeltext utmärker följande verser och vershalfvor: 1 Moseb. 6: 9—22;
7: 6, 11, 13—16a, 18—22, 24; 8: 1, 2a, 3b—5, 13a, 14—19, och läser dem
i en följd, så har man elohistens framställning. De icke anmärkta styckena
från och med 6: 5 innehålla jahvistens berättelse. Endast äro 7: 7—9
troligtvis ett harmonistiskt tillägg af hopfogaren, »redaktorn»; äfvensom väl
orden: »och Noah och alt hans hus gick in i arken», troligtvis af honom
blifvit uteslutna framför 16b till undvikande af en alt för hård omsägning.
Möjligen, ehuru ej nödvändigt, har redaktorn uteslutit ännu en eller annan
alt för omsägande vers. — Elohisten och jahvisten skilja sig påtagligast
genom det olika namn, under hvilket de omtala den Evige. Men äfven
åtskilliga andra språkliga och stilistiska egenheter utmärka bestämdt den ene
från den andre.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 19:42:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ninives/0110.html

		Ninives och Babylons kilskrifter / 108 (1875) Author: Esaias Tegnér Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|