Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ninives och Babylons kilskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de bäst harmoniera med omgifningarna. En flodsägen har snarast
hemma hos ett folk, som bor vid en ofta öfversvämmad strand.
Det vatten, på hvilket Noah från början tänktes flyta kring,
var altså troligen de uppsvällda mesopotamiska flodernas; i det
beck, som skyddade hans farkost från att läcka, kunna vi ana
jordbeck, flutet ur Kaldéens bituminösa mark.
De öfverensstämmelser, hvilka de båda flodsägnerna förete,
äro till en del högst märkvärdiga. Vi tala ej om de
allmännaste likheterna, såsom att på båda hållen skildras en alt
fördränkande flod, att denna framställes som ett straff för
människornas ondska, att en enskild from man genom gudarnes nåd
frälses, från hvilken sedan människoslägtet fortplantas. I dylikt
hafva de semitiska flodsägnerna beröringspunkter med
amerikanska och kinesiska myter, för att ej omtala närmare liggande.
Men sådana detalj-likheter, som att båda sägnerna veta att
farkosten blef beckad, att ett »fönster» gjordes därpå, att guden
själf föreskref dess längd, bredd och höjd i alnmått, att fåglar,
bland dem en dufva och en korp, utsändes för att pröfva, om
jorden var torr, att farkosten stannade på ett armeniskt bärg
(Nizirs läge känna vi genom en assyrisk konungainskrift), att
ett altare där restes, att syndafloden afslöts genom ett
formligt förbund mellan Gud och människor, som öfver detta altare
ingicks — sådana likheter vittna om ett mycket nära samband
mellan de båda berättelserna. Och därtill kommer att hela
gången i dem så noga öfverensstämmer, att man nästan kunde
skrifva dem ned i parallella spalter. Under sådana
förhållanden är det omöjligt att, som man försökt, tyda
sägnernas likhet såsom ett arf från den urminnes tid, om hvilken vi
förut talat, då kananéernas förfäder ännu omslötos af samma
hem, ännu talade samma språk som babyloniernas. Den
perioden ligger långt bortom Abrahams invandring, om denna, såsom
både bibel och kilskrifter synas antyda (se ofvan sid. 55), fallit
vid 2000 år f. Kr. Redan omkring denna tid finna vi assyriskan
som ett utbildadt språk, äfven i de punkter, där dess former
äro yngre än hebreiskans. Tvärtom är det oss tydligt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
