Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ninives och Babylons kilskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Grekland räknade man dem t. ex. efter 10 dagar, i Rom
efter 8 (nundinæ = noven-dinæ). Dessa öfriga system hafva sedan
länge vikit för babyloniernas.
Hos judarne, hvilka i senare tider upptogo till och med
de assyriska månadsnamnen (Nisan, Tischri o. s. v.), och hvilka
äfven använda den babyloniska timindelningen — vi erinra blott
om det nytestamentliga uttrycket »i ellofte timman» — möta
vi lånet af sjudagsveckan redan på bibelns första sida. Det
tredje af de mosaiska buden stadfästar blott en förut bestående
inrättning. Af judarne mottogo de kristne den i arf. Dock
är det hvarken genom judendomens eller kristendomens
förmedling, som vi, eller öfver hufvud de europeiska folken, från
början ega denna vecka. Vi skulle annars säkert ej kommit
att nämna våra dagar efter hedniska gudar.
Af vestra Asiens arameiska stammar, hvilka i detta som i
så många andra fall gjort sig babyloniernas idéer till godo,
lärde grekerna och från dem romarne att benämna planeterna.
Endast satte man i stället för de semitiska gudomligheterna
sådana inhemska gudar, som tyktes erbjuda den största analogien
med dessa. De germaniska folken hafva i förhållande till sina
lärare romarne upprepat samma förfarande. Den krigiske Nirgal
läto grekerna blifva till Ares, romarne till Mars, germanerna
till Tyr; derför heter ännu Nirgals dag hos italienarne marte-dì,
hos fransmännen mar-di, hos oss tis-dag. Nebo, hvars namn, som
vi sett, ursprungligen betydde »förkunnaren», och hvars stjärna,
kretsande närmast omkring solen, ofta lik en härold ses gå
före den, blef grekernas Hermes, romarnes Merkurius.
Germanerna egde ingen gud, som fullt motsvarade Merkurius,
men deras Oden, vältalighetens och uppfinningarnes förslagne gud,
erbjöd dock vissa likhetspunkter. Därför är det som de
romaniska folkens mercole-dì, mercre-di har samma betydelse som vårt
ons-dag. Planetguden Merodak var Babylons högste herre, hans
stjärna nämnes för den skull också af de klassiska folken efter
deras öfvergud Zeus eller Jupiter. Däraf sedan veckodagens
namn Jovis dies, giove-dì, jeu-di. För germanerna måste Tor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
