Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagen och Augusta satt vid spisen med en liten
kvanting i knäet. Ville hölls vaken.
Så gick det i många år, men så en vår blev
det något ovant i det hela. De brukade tala om
det ibland och båda gladdes, för nu var den
minsta två år utan att någon ny hördes av.
— Tror du det är slut nu, sa Ville.
— Tala inte om det, sa Augusta, för talar en
om trollen så är dom i förstun.
Men sommaren gick och hösten gick och snart
så voro de på det klara. Den elfte skulle bli
den sista.
— Ja, det är skönt, sa Augusta, men det är
tomt i alla fall. En är ju så van att ha ett litet
pyre och nu är den minsta snart tre år.
— Ja, si fruntimmer, sa Ville, men han menade
inte något illa. Det skulle nog vara som ett
erkännande, men Augusta gav katten i vilket det
var och snodde med sitt.
Så gick tiden igen och en dag då den minsta
var tio år så blev Augusta sjuk en vår. Det var
häftigt och svårt.
— Det är lunginflammation, sa hon.
— Ska vi ta hem doktorn? Det var nästan
gråt i Villes röst när han frågade.
—- Dumheter, sa Augusta, är det så att min
tid är all så är den ocli ska jag leva så lever
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
