Handledning uti nivelleringskonsten / 118-119 (1853) Author: Adolf Helander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - §. 27. Om åtskilligt, som vid jernvägsanläggningar förekommer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den seduare kordan gör mot sin tangent, afdrager den spetsiga
vinkel, som den förra kordan mot sin tangent formerar, det vill här
säga, att vinkeln FBD är = 177° 51’ — 1°5’ = 176° 46’,
hvilket således är gradmåttet på den vinkel, som begge kordorne göra
mot hvarandra. Sedan andra kordans BD riktning sålunda blifvit
bestämd, så uppmäter man längden (här 396’) och uppsätter
signaler i begge ändpunkterna. Sedan man derefter i sextanten
upptagit vinkelmåttet 177° 51’, bestämmer man på ofvan angifna sätt
nödiga mellanpunkter i korven från B till D.

Hittills är det antaget, att kurvens fortsättning altid hade
samma riktning och radie, men man kan lika lätt beräkna denna
fortsättning med annan radie eller i annan riktning. I förra
händelsen behöfver man blott använda den nya radiens längd i stället för
den förra och genast finna resultatet, om man, såsom förut blifvit
nämndt, upprättat tabeller för de mest brukliga radie-längder, och
i sednare fallet måste man, i stället för att från den trubbiga
vinkel, som sednare kordan bildade mot sin tangent, afdraga förra
kordans spetsiga vinkel, lägga dessa vinklar tillsammans. Ty om
man vill lägga kordan BD, till förut antagen längd, på andra sidan
om tangenten AC, för att gifva kurvens fortsättning från B en
motsatt böjning, så är CBD’ den trubbiga vinkel, som andra kordan
BD’ formerar mot tangenten BC, och den vinkel (åt venster), som
begge kordorne bilda mot hvarandra, är = CBD’ + CBF; men CBF
är = EFB, och således är kordornes vinkel = CBD’ + EFB eller
= summan af sednare kordans trubbiga och förra kordans spetsiga
vinkel mot hvar sin tangent.

Men det behöfves ofta att förändra radien eller kurvens
riktning, innan man ännu upphunnit kordans andra ändpunkt, för att
derifrån börja en ny operation.

Man har t. ex. i

Fig. 56.

under det man afstuckit kurven från E till D funnit nödigt att
redan i C förändra radien eller kurvens riktning. Man går då
tillbaka till E med theodoliten och mäter vinkeln DEC och adderar
densamma till DEF, som kordan DE bildar mot tangenten, då man
får hela vinkeln CEF eller ECA, som kordan EC gör mot
tillhörande tangenterna EF och AC; hvarefter man ortfar såsom förut
är visadt.

Vid valet af korda-längder måste man icke allenast rätta sig
efter naturbinder, som kunna förefinnas, utan äfven göra behörigt
afseende derå, att terrainen mellan kordans begge ändpunkter ej är
för mycket docerande; ty det är bekant, att man med
spegelsextanten hvarje gång mäter vinkeln i den yta, som går igenom
instrumentets ståndpunkt och begge föremålen, som derifrån observeras; men
ofvan anförda sats angående periferi-vinklars likhet i samma
cirkel-segment gäller endast för en och samma yta eller, vid
afstickning af kurverna uti verkligheten, för en och samma
horizontal-yta. Häraf följer att man måste tillse, det ytan, som bestämmes
genom instrumentets ståndpunkt och kordans ändpunkter, icke
mycket afviker från en horizontal-yta, så att den uppmätta vinkeln i
det närmaste kan vara lika med densammas horizontal-projektion.
Om härpå göres behörigt afseende, så blifva de uppkomna och
mången gång väl oundvikliga felen nästan omärkliga eller åtminstone
utan något skadligt inflytande.

Det gifves visserligen än flere methoder att utsticka kurver,
deraf likväl blott tvänne ännu må anföras för undvikande af onödig
vidlyftighet, utan andragande af bevis eller anmärkningar.

Fig. 57.

Om A är begynnelsepunkten, så afsätter man på tangenten AC
lika stora delar AB ocb BC, samt uträknar och afsätter, enligt det
föregående, tillhörande ordinaterna BL och CM, hvarigenom
ponkterna L och M i bågen blifva bestämda. Derefter sammanbindas
punkterna B och M, och BM utdrages rätt fram, samt bildar så den
andra tangenten till bågen. Nu afsättas på denna abscissorna MD och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>