Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0 Sliigeni kem, din krona Br af lager,
Och konstens bilder’1 ditt tempel stå.
Dock - aldrig åter ser jag tornen bltaki
1 purpurmolnen öfrii Tiberns strand’,
Ej vattens prången sina perlor stinka
Med bratea glans i‘ aftonskimrets brand.
Men — till sitt hem i bönens sackar stiger
Hvar känsla, renad, som en ailfverton;
Och dikten hvarje land till eden viger.
Och finner ofverallt sin blomsterthron.
Hell dig, o jord! hvarg hoga fjillknst talar
Så underbart om flydda sångers vår!
Hell dig, du kämpevakt kring Zelmas salar,
Hvars harpoklaDg mig ljuft, fast sorgligt når!” —
Så Rizzio song. I skogens hvalf det hoga,
Från hall till hall, gaf nejden återbud,
Då hastigt, blandande, för vandrarns Sga
Maria, skon som fordom Salgars brud,
Med kograd skuldra genom dalen sväfvar,
Lätt som en dofhind ofver daggena flod,
Oeh lockad af den klang från klippan bäfvar,
Sf»rt tjuserskan vid Rizcios sida stod:
”Kring Stoarts Ättling sångens rosor spira
O; främling! cj i förntidaglrfna, — likvil
Hon bjttder dig till ISdiA» borg, att faa.
Den Gud, da offrar blomman af din jgSli
MMtprMt* anrik från ofötfitaa laxi»
Ilar minnets välljud, — niktergalené I3n
Jtan äf«ea bo på deaaa klippestrande r:
S liorden ode fir qviliens atjeraa. skon!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
