Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elt bud du genom rymden fare,
Med suck och tär ifrän Camare!»
Hvar fjäder tusen kyssar fick,
Tills brefvet med en längtansblick,
Hon under hvita vingen fäste,
Som glad, att åter nå sitt näste
På Libanon, likt piln försvann
Igenom skyn, dit blick ej hann.
Ett sken af fröjd på kinden lågar,
En blick, der lifvet hoppas vågar,
Log hemligt åt den bojas band,
Som var så tung i Tamers hand,
Den skulle snart förkrossad falla.
Till ödets Gud, hon bad: »o, AllahI
Beskydda kärleken, och gif
Mig Ferab, eller tag mitt lif,
Förr’n jordens brott min själ befiäcka,
Att hon må fria vingen sträcka,
Och till all kärlekskälla nå,
Att der sin himmel återfå!
Till Libanon, när Ferab beder,
Af minaretens stämma väckt,
En stråles ljus, i vindens fiägt,
Bland stjernor vill jag blicka neder
Från molnens gyllne aftonrand,
Och med en renad lågas brand,
Som ljuft försmäktar i hans öga,
Afspegla tankar, milda, höga,
Som du, min Gud, i själen tändt,
Och när till dig min bön han sändt,
Då skall min själ på vingen bära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
