Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53 fi UPPVAKNANDET
sträckte armarna från sig, sade, med ett hväsande:
ah! och störtade sen i väg, visste inte hvart.
Nu var det en afton, och medan det trummade
och tjöt och spelade från alla tält och utklädda
skojare hoppade och dansade i skenet af bengaliska
eldar, kom han i folkträngseln.
Det skymde grönt och kallt, så att människorna
voro vidriga att se på. Han gick inte ur vägen för
någon, och den som mumlade, spände han sina
svarta ögon i på ett sätt, som gjorde alla andra
argument onödiga.
Strömmen förde honom till en skjutbana, och
där stannade han. Han maldes småningom fram till
barriären, och nu fick han se något. Där stod tre
flickor inne i skjutbanan; två skämtade och
skrattade, och man klappade dem som det föll sig, men
den tredje hade svarta ögon och höll sig på afstånd.
Erik Nordhammare stod med händerna i
kavajfickorna och betraktade henne oaflåtligt, och
slutligen märkte hon det. Då hon såg, att han bara
betraktade henne men inte gjorde någon min, tog
hon ett gevär och kom fram till honom.
Han såg stint på henne och sade till sist:
Jag vill tala med dig!
Hon såg på honom en stund och sade sen:
Gå bakom tältet!
Han gick dit, och det dröjde inte länge, förrän
hon kom.
Är du svenska? sade ban.
Ja, svarade hon. Hvad vill ni mig?
Jag vill, att. du skall promenera med mig!
sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
