Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT SKÄRFISKARMÅL
85
och innanmäte och rom, som snott sig kvar i
maskorna, getterna syntes på knallarna, tuggande,
nickande och stundom bräkande: bä-ä-ä-äh! Rökarna
stodo rätt upp ur skorstenarna men böjdes i luften
af vinddraget, och i stugorna susade kaffepannan
på trefoten, dagen till en ära. Det var tyst och
förväntansfullt som en söndagsmorgon om vårn. Hos
Per Gustafs befanns nyhugget granris liggande
framför brotrappan. Ungarna i hamn hängde i
grindarna och glodde med stora blåögon, och de
äldre gingo och släpade benen och sågo betänksamma
ut. En lätt vind drog, och middagsblekan hade
fällts ut i zenith.
I Per Gustafs bosvala samlades hamnborna
vid elfvatiden. Solskenet glödde i sprickor och
kvisthål på bodväggen, vattnet skvalpade under
golfstockarna, hela iden lilla viken låg och glittrade framför
boden.
Rannsakningen började på utsatt tid.
Hamnfogden satt bakom det stjälpta karet med en
gammal snusbrun bibel framför sig, på hvar sida hade
han sina bisittare, och vid hvar sin dörrstabbe till
bodkammarn stodo Erik Pär och Per Gustaf.
Hamnfogen uppmanade käranden att framställa
sin talan, hvilket denne gjorde som följer:
— Jag hadde ett lang på Lill-Klacken, söat,
sade han, och jag hadde just täje opp’et, då såg
jag, att n’Per Gustaf låg där sönnerst i grubba
och famna sej ette sköta mine. För jag visste, att
det var mine skotar, ette ingen ann hadde lagt
Söat = söderut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
