Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 4. Örnsköldsvik—Härnösand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
LUDVIG .NORDSTRÖM
Hm! Så nu få vi se.
Nu passera vi ut från Kanalen och Södra Sundet mot södra
utloppet.
Ja, gamla Södra Sundet, aj, aj, aj! Min barndom ser jag mot
fond av Norra Sundets fräsande vågor, vinterns vita snötäcke,
svart höstis eller rosenröda solnedgångar om våren, men min
ungdom ser jag mot fond av det glittrande Södra Sundet, med
Vårdkasen, resande sig 175 meter över vattnen, bortom de sandiga
Stenhammar-backama och den evigt gröna granskogen mot en lätt
och spelande havshimmel.
Norra Sundets Härnösand, det är för mig bruset i barndomens
poppel- och hägg- och björkkronor på hemmets gård högst på
Norra Kyrkogatsbacken med den dåtida fria utsikten över vatten
och fjärran blåa bergåsar, det är hela Norrstan med gamla
sjömän, lotsar, fiskare, hantverkare, inackorderingsfruar, buspojkar,
med springlekar, hoppande vindsnurror längs de tillfrusna
höstgatorna med rödkindade småpojkar efter dem i fullt sken, med
snöfästningar, med slagsmål — hela det vaknande pojklivets
underbara värld, oförglömligt, evigt saknat, en aldrig stillad längtan
tillbaka djupast ner i själen, den tid, då man levde så självklart,
som då man drack en skopa friskt vatten ur pumpen, när man
var varm av spring och ras. Ja, finns poesien någonstans i mitt
liv, så är det där uppe på Norrstan, den riktiga poesien, som
värker i själen som en platonsk hemlängtan till uridén.
Södra Sundets Härnösand däremot, det är för mig pubertetens
vårbrytning i min själs rymder, första förälskelsen i röda
snösmältningsaftnar, uppblandad med religionsgrubbel, ångest för
framtiden, första kontakt med penningbekymmer, utdrivandet ur
barndomshimlen, hela den kaotiska ungdomen. Men också första
introduktionen i de äldres mystiska, imponerande och farliga liv.
Ja, jag har många gånger senare i livet tänkt på det i mina
ögon nästan obegripliga, att jag lyckades komma någorlunda
helskinnad ur den första kontakten, och kanske är det först numera,
då jag börjar nå upp till de sextio, som jag riktigt klart kan se,
vilka farliga rev jag på den tiden ständigt kryssade ibland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
