Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 5. Härnösand—Sundsvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄRNÖSAND -SUNDSVALL
203
hon är del enda vackra minne, jag har från Sundsvall, och hade
inte den förbaskade Sörvikskonflikten kommit emellan och Ragnar
Fehr och Zweigbergk, Branting och Henrik Hedlund, så vete
gudarna, hur det gått, kanske hade jag nu varit chefredaktör för
"Tidningen" och kommunalpamp och riksdagsman och allt sånt,
som man ska vara, då man inte snurrar omkring i livet, som
jag har gjort. Men jag passar varken till chefredaktör eller till
riksdagsman, det är inte den skärvan jag har i ögat.
Men detta svenska folk, detta svenska folk!
Jag var inne i busstationens väntsal här i hamnen, det här
uppges ju vara Sveriges största busstad. Efter det besöket skulle
jag vara frestad att sätta bindestreck mellan de två s-en i ordet,
alltså: bus-stad.
Det var förskräckliga typer. Vilka fysionomier, vilka röster,
vilka skrämmande kötteder mellan vartenda ord. Jag svär
understundom, fast jag faktiskt inte får svära hemma, det halkar med
ibland i hastigheten, men det är dock inte mer än på sin höjd
en och annan korint i kakan. Här var det bara korinter, och
vilka!
Detta kapitel med svordomarna är faktiskt värt mer
uppmärksamhet, än man ägnar det.
Det är ett par saker, som därvidlag först och främst chockerar
mig, och det är den utsträckning, i vilken damer svära och vidare
högt bildade mäns kötteder. Det är självklart hopplöst att söka
fä en ändring till det bättre inom "folkets" kretsar, så länge
man inte kan peka på, att det bland bildade och tongivande
personer aldrig förekommer exempel på denna fula och smaklösa
ovana, som är en kvarleva från råare förhållanden.
Det är naturligtvis med svärandet som med sexualkulten i våra
dar. Den är ett typiskt tecken på, att vi befinna oss i en stor
världsåskådningskris utan fasta normer för liv och uppförande.
Det har i historien alltid varit sä, att, da ett intellektuellt system
nötts ut, så har själen som en sten sjunkit ner till livets
botten-funktioner för alt börja om från början och steg för steg
mödosamt arbeta sig upp till andens högre regioner. Det senaste seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
