- Project Runeberg -  Denna flugiga värld /
244

(1941) Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 6. Sundsvall—Hudiksvall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22 I.

LUDVIG NORDSTRÖM

söndagshamn, varför det borde vara lätt för honom att få sälja
motiv just från den platsen.

Vi foro alltså dit, det var en glödhet, stilla högsommardag, med
molnfri himmel och inte en krusning på vattnet.

Han såg sig omkring.

— Var fan är havet? sa han.

Jag förde honom dit, och där låg det, utan horisont, bara ett
diffust blåskärt skimmer.

— Det var ett djävla bondhav! sa han. Det får vi sätta lite
sprätt på!

Han smällde upp en duk, efter någon halvtimme var den klar:
en brant klippa, stormande hav och i vildaste sjönöd ett fartyg av
en modell, som icke brukats på hundra år på denna kust, om den
brukats någonsin!

— Så ska det se ut! sa Brandt och tillade: Nu tar vi
fiskläget.

Vi marscherade dit, och han klatschade på några minuter upp en
av stugorna, inte korrekt men i alla fall, och så på sandkullen intill
satte han frodigt gräs och på gräset en fet och frodig, betande ko.

— Men här har aldrig nånsin funnits en ko, sa jag. Det finns
inte bete för mer än på sin höjd tre, fyra getter på hela området.

— Det ger jag faen! sa han. Dorn vill ha kor!!

Det visade sig, att han visste, vad han talade om. Ett par är
senare råkade jag komma på en natt-"vickning" till en av
"farbröderna".

-—- Lubbe! Kom, ska du få se en stilig sak! sa han, förde mig
in i ett annat rum, pekade med lysande ögon på väggen.

— Va! ? sa han.

Där hängde tavlorna.

— Det är, som man vore där! sa han.

Ja, i sanning: it’s a long, long way to Tipperary, it’s a long way
to go.

Men så hade man också en uppfattning om konst, som Leander
Engström, då ban började, fick pröva i fulla drag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:46:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nlflugiga/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free