Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 GUDS BESYNNERLIGA BELÄTEN
att tyda hvad som låg i denna oro, tecknen hade för
hvar gång varit honom en försäkran om att han
fortsatte den rätta vägen.
Nu var han framme, och han fick att se en
öfvernaturligt vacker syn. Det hvälfde sig en blå
himmel med några lätta moln öfver en hvit
sandstrand, och vågorna glittrade i solskenet, vattnet
lockade honom, han skulle och han måste gå till
denna strand, han visste, hvar den fanns, och han
skulle gå rakt ner i vattnet, det var allt, hvad som
återstod honom att göra, och hela hans lif bakom
honom mynnade ut på denna strand, dit hade
tecknens långa väg ledt honom.
Detta hade nu blifvit alldeles klart för Christian
Dellwik, och han såg ingenting annat framför sig
än den soliga viken; med den omkring sig
lämnade han båten, gick fram genom den mörka staden
och trädde in i sitt hus.
Natten tillbragte lian på sitt lilla kontor,
Sammel Edins gamla kontor, och han sof lugnt och
vaknade till en stilla och solig morgon.
Alltjämt var det lika själfklart för honom, hvad
han skulle göra, och han gick ut från staden, där
skorstenarna nyss börjat ryka mot himlen, följde
vägen och kom till hafsviken.
Där plockade han stenar i sanden och
stoppade dem i fickan, snöt sig omsorgsfullt, knäppte
sedan igen rocken, stoppade händerna i fickorna,
och så gick den verklige Christian Dellwik ut i
hafvet för att helt och hållet befria sig från den
falske Christian Dellwik, och när en stund förgått,
låg endast en svart cylinderhatt och gungade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
