Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239 DEN FÖRSTE ARFTAGAREN
Säg, Filip, älskar du mig, eller älskar du endast
min kropp?
Han var af naturen misstänksam, och han
kunde ej öfvervinna sin misstro till allt hvad
kvinnor hette. Stundom vred han sig af förtviflan att ej
få, ej kunna, ej våga tro på en kvinna. Han skulle
ärfva en förmögenhet, alla visste det, och han
trodde, att alla ville de åt hans pengar för att sedan
få fria händer och kanske bedra honom. Att svara
på denna kvinnas fråga, det var en lätt sak, han
älskade henne ej och hade alltså många ord till
hands, han föraktade henne utan att i minsta mån
dölja det för sig själf.
Nej, lilla kvinna, Filip Lomark var en kall
hjärna, inte mycket djup, inte mycket egenartad,
men han visste tingens och människornas kulörer.
Den gången, då han som gosse fick känna, hur
han var hatad och afskydd, den gången började i
hans hjärta att växa upp en känsla af förakt för
människorna, och allt som hans medvetande
vaknade, somnade hans hjärta. Kära barn, sade han,
du frågar så barnsligt! Kan jag inte älska både
din själ och din kropp på samma gång?
Du får allt, allt, allt, hvad jag har, mumlade
hon, jag vill vara lycklig en gång, sen må det vara
slut!
När hon klädde sig, grät hon, och han sade
ingenting. Hon följde honom ända ner till bron.
Där stannade han och betraktade henne med
sina bruna ögon, som voro fulla af gråblå korn.
Jag vill se din kropp engång till, innan jag går!
sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
