Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag ser på henne. Hon är huvudet kortare än jag och
står nu helt nära. Det är kvinnan i röd basker och grå
kappa med pälsbräm som stod i halvskuggan vid hissen
inne i Hotel Moskvas foajé. Hon har lugg ser jag.
Mörkt pageklippt hår och lugg. Vad kan hon vara?
Tjugotvå kanske. Jag har böjt huvudet för att se henne när
hon talar. Jag ser henne i ögonen. Hennes pupiller är
mycket stora och svarta i natten.
– Ja, du bist Jan Myrdal, säger hon. Det ser jag nu.
Följ mig, säger hon så. Vi kan inte prata här. Följ efter,
men gå på avstånd. Man bör inte se oss samman.
Hon vänder och skall gå uppför gatan. Hon har
korta röda stövlar, fårskinnsfodrade. Så ser hon sig om.
Ser åter på mig. Hon ler. Hennes vita tänder blänker i
natten. Det hugger till av längtan i bröstet.
– Inte kan jag ha blivit kär på en gång, tänker jag.
– Följ efter nu, säger hon, jag heter Ellen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
