Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det ångrar jag. På dem hade jag lagt ned mycket
arbete. Jag hade ju inget för det heller. Dag var kär i
henne på annat sätt. Han skrev dikter som han skickade till
henne. Men inte heller han hade något för det.
Lydia var en rar tjej och René var intresserad av
biologi. Han och jag sysslade med anatomi. Vi dissekerade
råttor och katter. Efter att ha avlivat dem med eter
frilade vi organ och gjorde preparat som vi lade in i sprit
och donerade till Bromma läroverk. Glasburk på
glasburk. Spriten fick vi från hans far. Gunnar vägrade
hjälpa oss. Han begrep inte vad vi höll på med, trodde
bara att vi skulle supa. Det var René som gav mig Sven
Rosendahls Räven från Krackberget att läsa när
vårterminen började 1942. Han menade att det var den bästa
djurbok han läst.
– Sven Rosendahl begripliggör utan att
förmänskliga.
Där hos Hunt fanns också beskrivning på hur man
kunde lära sig visualisera, bygga upp bilder att se. Man
kunde börja med att föreställa sig en urtavla, sedan
visarna, se noga på dem till dess hela uret framträdde.
Ja, hur man skulle låta synen bli så tydlig att den
frigjorde sig, man hallucinerade. En inledande teknik
var att hälla ut bläck på ett vitt papper och där i det
blanka svarta se skeenden; rörliga scener. Ja, hela
världar. Men se saker på det sättet, visualisera, det kunde
jag ändå. Det hade jag lärt mig själv som barn. Fast
hallucinera det ville jag inte. Då styrde jag inte längre.
Men med hjälp av Hunt hade jag också använt
suggestionen för att söka rätta till synnerven. Få nollorna
att stå stilla när de stod på rad. Jag gymnastiserade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
