- Project Runeberg -  Nordisk mythologi. Gullveig eller Hjalmters och Ölvers saga /
3

(1887) [MARC] Translator: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dit med hundra riddare. Han bad sina män, att de skulle igenlåsa
fästet, när han sutte derinne.

Litet derefter tog drottningen sot och afled; en hög
uppkastades, och hon sattes deri. Detta var en stor sorg för konungen
och alla andra. Hjalmter lät då göra ett gästabud efter sin moder,
och efter arfölet gaf han värdefulla gåfvor åt alla. Som oftast
var han i riket, men red i skogen att förlusta sig. Konungen lät
sätta en stol på drottningens hög och satt der nätter och dagar,
ådagaläggande sin sorg och sitt bekymmer öfver drottningens
förlust. Det hände en dag, när solen sken fagert och konungen med
mycken saknad hvälfde i hugen många tankeämnen, att han såg
sin son komma gående med många andra hofmän, präktigt klädda.
Hjalmter gick inför sin fader, helsade honom vänligt och mälte:
skolen I länge sitta här eller tråna af saknad efter eder drottning?
Slikt är icke konungsligt gjordt. Hellre vill jag med edert bifall
draga bort ur riket att vinna eder en ny drottning och söka med
udd och egg, om hon icke på annat sätt kan fås. Konungen
svarade intet. Hjalmter stod länge inför sin fader och gick sedan
bort mycket vred.

3.



Konungadottern Luda och hennes träl. Konung Ynge tager
henne till äkta.


Förlopp nu en lång tid, till dess det en dag tidigt i bjärt
solsken bar så till, att konungen blickade åt hafvet. Han såg då en
båt hastigt närma sig land, och var han till utseendet såsom af
gull. Konungen fäste mycken uppmärksamhet vid denna syn; två
personer voro i farkosten. Med mycket bryderi och undran hastade
konungen ned till stranden och tänkte på, huru föränderlig denna
verlden måtte vara. Han såg en man komma gående till sig och
bära en qvinna så ovanligt fager, att konungen tyckte sig aldrig
hafva sett någon med sådan belefvenhet och behag; och straxt
intogs han af mycken älskogslust till henne och helsade henne
välkommen. Hon tog emot hans hyllning. Han frågade efter
hennes namn och andra förhållanden. Jag heter Luda, sade hon,
och nog är att säga eder tidender, herre. Lucartus, min egen
konung, som herskade öfver borgen Boesia, vardt ihjelslagen af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:45:57 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nmgullveig/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free